Södertälje - Leksand 5 - 1

Det var en härlig upplevelse jag hade igår! En mycket spännande match med många mål. Varje gång SSK gjorde mål blev min pappa överlycklig. Han ville så gärna stå upp och klappa men kunde inte hålla balasen pga all glädje, som om han vore full :) Det var härligt att se glädjen i hans ögon! T o m jag som inte är nåt direkt hockeyfan (men håller tydligen på att bli) stod upp och jublade och applåderade varje gång det blev mål.
Det tråkiga var att vi hamnade precis bredvid Leksands hejjarklack. Inte så kul å höra "Vi älskar Leksand!" under hela matchen! Men dom var inte kaxiga så länge. Ett litet ynka mål lyckades dom göra på oss. Men SSK´s målvakt var hård!

Det kluriga med att gå på en hockeymatch (när man inte är så van) är att veta när man ska klappa. Så jag hade Robin (storebror) som riktmärke. Okej, måste erkänna en lite pinsam och rolig sak. När SSK gjorde sitt första mål igår ställde jag mej upp och applåderade och var glad tills pappa tog tag i min hand och kollade mej rakt in i ögonen med en ganska så seriös blick. "SHIT!" tänkte jag. "Jag klappar när Leksand har gjort mål". Jag satte mej ner med bultande hjärta tills jag förstod att pappa bara gjorde så för att han var glad åt det första målet. Jag trodde att jag ställt mej upp och applåderat för Leksand, det var en läskig känsla. (Även fast jag som sagt inte är något stort fan).

Men jag måste nog hänga med på fler matcher. Kommer dom komma in i Elitserien i år? Jag måste följa upp detta, för det är faktiskt riktigt spännande!!
Och samtidigt så får jag umgås med min pappa och lillebror. Vilket jag inte gör så ofta, så det uppskattar jag mycket!!

SSK´s målvakt.

Max (lillebror) i sitt nya svarta hår och SSK-mössa.

Bakom den vänstra vita "axa" sitter Gustaf :)