Som ni säkert redan vet så e jag duktig å går till jobbet varje morgon och varje kväll (hem från jobbet). På halva vägen så håller man sej på gångsidan medans den andra delen av asfalten är till för cyklar.
Enligt mej så håller man sej alltid på den högra sidan när man går, men inte enligt några andra. Så varje gång jag går så utför jag alltid en kamp om att få hålla mej kvar på högra sidan i gångens färdriktning. Vissa mämnniskor viker undan på en gång och fattar hur jag tänker. Andra är lite svårare, då tittar jag lite på dem å visar att här vill jag gå. Sen finns det dom som helt enkelt vägrar att flytta på sig. Dom är svårast att möta. Man börjar med att gå på bara, funkar inte det, då får man titta på dom lite extra en stund, funkar inte det, ja då ere helt enkelt bara att vara lika envis som dom. Titta på nån spännande reklamskylt/upp i himlen/eller nåt annat intressant som man kan fästa blicken på. Och så helt enkelt låtsas att man inte ser personen i fråga som man snart ska möta.
Jag brukar vinna dessa små "fajter", men ibland misslyckas man... Då blir man irriterad. Iaf jag.
Ja, nu vet ni vad som försigår i mitt huvud när jag är ute å går. Lite knäppt kanske? Ja, men också mkt roligare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar