Gustaf - en hjälte

Igår mötte Gustaf upp mej vid t-banan när jag kom hem från en sen bio. Han har sagt att han ska komma å möta mej om kvällar å nätter. Så att jag inte ska råka ut för något hemskt. Var ju två våldtäckter på Folkungagatan härom helgen, jättenära där vi bor... Vidriga äckliga jävla män som gör sånt!

På vägen såg han en tjej som vart ifattsprungen av en man. Mannen hade hållt fast tjejen och Gustaf hade hört henne säga nåt med en mening som innehöll ett antal "nej". Sen gick han vidare för att möta upp mig.

Sen när vi gick tillbaka stod den där mannen fortfarande och höll henne i ett fast grepp. Försökte liksom krampaktigt att krama henne. Hon stod och försökte komma loss.. Då frågade Gustaf henne om allt var ok. Frågade om dom var tillsammans, mannen skrattade bara och sa att det var dom, medans tjejen sa att det var dom inte alls det. Gustaf frågade om hon ville ha hjälp, jaaa, det ville hon. Mannen fortsatte hålla i henne, då klev Gustaf närme och frågade igen om hon ville ha hjälp, då släppte mannen henne. Och tjejen gick bortåt med oss. Hon ville till en tunnelbana, och vi pekade på den. Så började hon gå tillbaka, tillbaka dit där mannen stod kvar och väntade. Vi sa att det är ju dumt att gå förbi honom själv igen.. Så vi följde henne till tunnelbanan så att hon kunde åka hem.

Jag frågade henne om hon var okej.. Om hon kände den där mannen, det ville hon inte svara på, så jag struntade i att fråga någe mer. På vägen till tunnelbanan tackade hon oss jättemkt för att vi stannade och hjälpte henne. Att hon var förvånad hur mkt svenskar var hjälpsamma. Där hon kom ifrån (Moldavien) var det inte alls på samma sett. Folk hade berättat att svenskar var kalla och inte alls så hjälpsamma, men hon hade fått en helt annan uppfattning, bl a tack vare Gustaf!

Men hon kände nog den där mannen på nåt vänster, så vi löste nog inte hela problemet, men iaf igår kväll. Hoppas att hon kom hem ordentligt!
Men det är svårt och se om en tjej och en kille är tillsammans, eller om tjejen blir överfallen när de står på gatan. De kan ju skojbråka eller vad som helst.. Men det visade sej vara bra att fråga!

Jag tyckte det var läskigt att Gustaf skulle ingripa där, rädd att han skulle få ett slag i ansiktet eller vad som helst, mitt hjärta slog tunga djupa slag. Men det gick bra. Och jag är så stolt över Gustaf! Och väldigt glad att jag fick sällskap från t-banan.