Häromdagen fick vi nog, igen, och jag knatade upp och klagade (vid tolv på natten). Då sa dom att dom kollade på hockey-VM. Ja, men klart man får skrika när Sverige gör mål!! Det är helt okej för mej. Men när jag gick upp å klagade var det minst en timme efter att matchen var slut. Och dunsarna fortsatte....
Dom skulle lugna ner sej och var tacksamma att jag var där och sa till. Mm... vi får väl se...
Dagen efter vid tolv på dagen var det lika livat i holken igen. Visst, man får låta till kl 22 på kvällen. Men nån gräns måste det väl ändå finnas? Så jag knatade upp igen, ännu mer irriterad. Bankade hårt på deras dörr där en ung pojk öppnar (en tredje kille). Jag ber dom vara lite tysta och säger att det är väääääldigt lyhört här (man hör t o m när det gör nummer 1 på toaletten). Han ropar in till sina vänner "öhh grabbar, dämpa er, grannen klagar!". Sen säger han "Men titta, dom sitter ju där helt oskyldigt". Jaa, just NU ja... *suck*.
Men efter senaste klagomålet, i förrgår, har dom faktiskt vart duktiga! Visst lite duns ibland, men det är ju normalt, inget man kan hänga upp sej på.
Så om dom sköter sej kommer jag gå upp och ge dem beröm istället för gnäll :) (håller tummarna).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar