Ett kilo lättare

I natt sov jag knappt en blund, låg och vände och vred mej och kunde aldrig somna. Kollade på såpa efter såpa på tv:ns alla kanaler.
Varför kunde jag inte sova? Gustaf låg och slumrade så sött vid min sida. Men när man själv ligger där och inte kan sova blir man bara irriterad, fast man inte har nån anledning, och då blir det ännu svårare att sova, ond ond ond OND cirkel!
Till slut somnade jag in, ja det måste jag ju ha gjort, annars skulle idag inte vara torsdag? Jag vaknade när Gustafs klocka ringde, ca en timme innan min skulle börja ge ifrån sej oljud. Men jag kunde inte somna om inte.. så jag var vaken, va nog ganska utsövd trots allt. Har ju vart hemma och sovit i en vecka, så bör vara utvilad?
Jahapp, då var man vaken. Då tittar man på Discovery Channel och alla små söta djur som gör tokigheter, då startar man sin morgon på ett bra sätt! För vem kan bli irriterad på en liten hundvalp som inte vågar hoppa upp för en låg stol? Eller en papegoja som skrattar av lycka över att rulla runt i en papperspåse? Eller en hund och katt som leker busiga lekar med varandra? Ja, jag tror ni fattar galoppen. Jag kan det inte iaf, jag blir bara som ett litet barn med "puppy-eyes", "VILL HA, MAMMA!".

Hur som helst så var denna dag min första dag på ännu ett nytt jobb. Idag började jag jobba med Metroannonser och bryt istället för det som jag tidigare gjorde ett par veckor, samma sak fast mot Aftonbladet och Svenska Dagbladet.
Att gå in genom dörren till jobbet hade jag föreställt mig skulle vara lite lagom jobbigt. Att möta alla på jobbet, dom skulle fråga mej vad som egentligen hände, och värst, att möta självaste AH igen. Men det slapp jag, till en början iaf.
Dagen började med ett informationsmöte om en övergång till InDesign. Ja tack! För nu när jag kommit in i InDesign och börjat glömma Quarken så ska jag åter igen jobba med Quark Xpress, "Jippie....". Men inom en månad ska vi börja använda Indesign iaf, det är vad dom har sagt, men dom säger så mkt så man vet inte hur mkt man ska ta på allvar, tråkigt men sant.
Sen hälsade dom även mig välkommen till gruppen, "Storgruppen". Ett himlans hattande på mig, men det var inte mitt val, eller?
Många sa iaf att dom var glada att få ha mig i gruppen och tror att allt kommer att gå jättebra. Det tror jag med, eller jag vet.
Mina gamla kollegor sa inte mer än "hej" till mig när jag kom idag, SÅ mkt brydde dom sig om vad som hänt.. Ibland blir man bra förvånad. Jag vet iaf vilka som bryr sej av alla folk på jobbet. Jocke å Lill-Maria, ni e för söta. Och såklart Gustaf som har vart ett underbart stöd i denna röra, tack älskling!

Dagen löpte på och Magnus är min handledare. Han visade mig allt som görs och jag har även jobbat på lite själv efter anvisningar, och jag själv tycker att det går väldigt bra, jag förvånar allt mej själv ibland!
Sen kom AH in och sa "hej hej", jag sa desamma tillbaka. Sen vare inge mer med det. Vaddå konstigt? Väntar bara på min skriftliga varning. Undrar om jag ska rama in den å sätta upp vid mitt skrivbord? Skulle inte tro de...
Sen var det lunch, åt med Lill-Maria på Viken. Att man alltid ska bli så jävla mätt på det där stället. Bra iofs, men man orkar knappt gå tillbaka!

Imorgon är det sista dagen som Jocke jobbar med oss. Fan vad tråkigt! Kommer sakna dig.. vem ska jag nu maila å prata skit med? Du ba lämnar mig i sticket. Näerå, jag e superglad för din skull, och Robban. Hoppas att det blir nåt bra av ert nya hemliga företag! Ska verkligen bli spännande och få veta vad ni fifflar med egentligen ;)
Sen kom eftermiddagen, den var hur lugn som helst, och det fanns inte så mkt att göra.. mindre kul. Men det lär jag inte tycka om ett halvår, om jag e kvar då vill säga? Vi får se om jag kanske klarar av att vara kvar på bygget, kanske kan bli kul detta trots allt!

Summan av kardemumman, jag sa ifrån, jag fick vara ledig, jag har ett nytt jobb där jag kommer trivas. Det kanske kom något gott ur allt det här iaf? Det verkar iaf så.. Hoppas inget överraskar mej nu bara!
Efter den här dagen känner jag mej lättare, hjärtat känns inte lika tunggående som det gjort sista veckan. Och jag kan le och mena det! Tack till alla er som ställt upp och peppat mej och gett mej råd och liknande, speciellt Mamma, Pappa & Gustaf, ni som står mej närmast. Nu behövde jag er verkligen och ni var där för mig, TACK!

Och dessutom har jag gått ner i vikt mera har jag märkt. Mina byxor jag köpte för ca ett halvår sen, min första Replay-jeans (jävla dyra!), som jag i affären inte ens kunde knäppa, sitter nu löst? Vad hände? Mina nya jeans från Gina Tricot är perfekta, för dom är i storleken mindre.
Och ändå har jag slarvat med träningen och slarvat med läsken och skräpmaten. Hur konstig e min kropp egentligen? Visserligen klagar jag inte, men iaf!

Näe, nu är det nog dags att sluta skriva, orkade du läsa ända hit är jag imponerad!
Jag behövde iaf skriva av mig lite granna, och nu har jag gjort det.
Tack för mig, ses i nästa inlägg!

Stor kram från en Malin som numera är lite gladare!