Det är härligt att sakna, men det är också samtidigt förbannat jobbigt! Det har ju bara gått några timmar, men jag e ju medveten om att han ska vara borta en vecka, då blir det så påtagligt.
Inte för att jag tror att jag inte ska klara mej, det e skönt å vara själv ibland och att få längta! Men det e konstigt när man är van att ha sin älskling så nära jämt.
Det är inte meningen att detta ska vara ett sorgligt eller ledsamt inlägg, inte alls! Vill bara skriva hur mkt jag redan saknar min fina Gustaf efter bara några timmar. Älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar